hemma hosSkapad av eva onsdag, mars 31 2010 10:15:06Kära läsare,
nu blir det stora förändringar. Jag kommer att flytta mitt skrivande till http://evarune.blogspot.com
Jag öppnar alltså en ny blogg och kommer att sluta använda denna. Orsaken är att jag vill ta del av andra funktioner som finns på blogspot, men inte här. Nu när våren spirar, allt förändras, jag fyller jämt i sommar och funderar över livets föränderlighet, då vill jag förnya bloggen också.
Det tar alltid lite tid innan jag finner ut alla funktioner med nya program på internet, men jag ska göra mitt bästa att uppdatera kontinuerligt. Jag tycker det är så roligt att skriva! Just nu fyller det någon sorts funktion. Kanske avsaknaden av arbetskompisar i vardagslivet, att prata stort och smått med över en kopp kaffe? Frilansmusikerns liv är fyllt av kontraster, ibland ensam-jobb, ibland väldigt socialt på turnéer och samarbeten då man lever och arbetar ihop en period.
Varm varmt välkomna att fortsätta läsa på
http://evarune.blogspot.com
Bästa hälsningar,
Eva
hela världenSkapad av eva tisdag, mars 30 2010 21:14:04Idag mötte jag en bekant på bussen och vi började prata om allt möjligt. Solen sken och det var vårvärme i luften. Det var lätt att svara ärligt "tack, jag mår bra". Hon frågade och när jag berättat en stund om livet med musiken, vardagen och dagens bestyr gav jag henne frågan tillbaka. Hon började berätta och jag är jätteglad att hon ville prata så öppet om detta med mig. Vi känner varandra inte så väl. Ganska snart rullades hennes vardag upp, eller ner som en mörk gardin. Det är inget som är oss givet, och vi kan aldrig veta vad som väntar runt hörnet. Hennes man är väldigt väldigt sjuk och prognosen ser inte bra ut. Jag slås än en gång av vissheten om hur bräckligt livet är. Orättvist att sjukdomar ska drabba så unga personer. Varför? Hur glad jag är att det finns en massa småsaker som är så underbara i livet. Varje gång V tar min hand med sin lilla hand. De små små framstegen jag kan göra i mitt liv med att försöka vara en fungerande medmänniska. Alla de vänliga kärleksfulla människor jag har i mitt liv. Åh, det är en känslig balansgång att hantera det stora med livet, de stora livsfrågorna, och samtidigt våga, orka leva i vår märkliga trasiga värld där några av oss möter de svåraste av allt.
Det finns kärlek.
Leva så att de små goda tingen blir till glädje och värme för fler.
Det är verkligen inte så att jag ständigt lyckas sprida värme omkring mig, även om jag skulle önska att det vore så. I denna årstid kan det finnas dagar då jag får kämpa för att komma upp ur ett hål. Kanske är det därför jag finner ett starkt intresse för gruvorna.? Det är bra nu när jag hittat ett relativt pålitligt sätt att finna ro. Jag dansar.
Lite för mitt hjärta.
Lite för min själ.
Så är även titeln på en film jag såg för många år sedan. Jag glömmer den aldrig. Så vacker film om kvinnor som dansade både för sin glädje, och de dansade också bort sin sorg.
Att shoppa sig lycklig går också bra. När det gäller ett besök i Ellens butik Retro de lux. Jag har köpt fina skor idag, vintage 70-tal.
Så allt finns på samma gång. Den intensiva känslan över livet och vad som är viktigt. Och tillåtelsen att glädjas över ett par skor man tycker om.
Önskar er alla liv och dans och glädje, och fina samtal om allt vi behöver prata om med varandra.
Eva
livsnjutareSkapad av eva måndag, mars 29 2010 19:50:39En tjej-eftermiddag på stan. V och jag gjorde oss lediga, hon från fritids, jag från deklarationsarbetet, och gav oss ut och gjorde stan. Först en sväng till Science Fiction bokhandeln. Sen till vår frisör Christer, jag hade bokat tid båda två. Så nu har jag kortare frisyr för våren.
Vackra tuplaner blir man alltid glad av.
Och sen till Droppen, blodgivningen. Där får man fika, en hälsokoll, en stunds avkoppling, och en present! Mysigt! V har följt med många gånger och är inte rädd för blod. Själv vill jag inte titta. Ja, det var en härlig vårdag på stan med V.
Dessutom laddar jag hoj-batteriet idag. Snart dax att kicka igång hondan efter vinteridet. Väntar bara på att gruset ska väck från vägen. Så ikväll blir det buss och spårvagn till måndagsdans.
På med dans-skorna!
Eva
kul för barnSkapad av eva söndag, mars 28 2010 21:59:36Idag har jag satt blommor i håret och dansat.
Äntligen dans igen. Tedans på WCJ.
Nybakat och kaffe, och underbara danser.
Det var belöningen efter vår städdag hemma. Det är en konst att städa. Orosmoln kan hänga i luften, det är en tunn gräns till irritation eller tjat. Jag fick stanna upp och tänka till ett par gånger.
I samma stund man tar fram såpa, gula gummihandskar, damsugare får man ta fram sin allra mest tålmodiga, välvilliga sida.
Och det funkar faktsiskt. Att uppmuntra en 8-åring så att det ändå känns ganska kul att städa. Att samtala och ge ansvarsuppgifter på ett vänligt och självklart sätt, som att det är den vanligaste saken i hela världen att hjälpas åt att städa. Hjälpa till lite lite, men samtidigt låta henne göra jobbet så att hon själv vet hur hon ska göra, och får känna sig stolt sen. Att kunna städa är inget medfött, det är teknik som måste tränas in. Att kunna avgöra vad som ska tas i första rundan, och vad som kan göras sen som extra kryddning. Hur mycket av detaljerna kan man hinna? När jag frågade efteråt så tyckte V att det faktiskt gått ganska lätt att städa. Idag provade vi ett ”samla-belöning-system” som gick ut på att tidskrävande eller jobbigaa sysslor gav fler glaskulor i en skål. Lättare sysslor bara en glaskula, och medelsvåra gav två. Vi försökte hjälpas åt att samla ihop till 15 glaskulor. Det betydde att vi fick åka till Tedans. Om vi lyckades med 25 glaskulor skulle vi få en biofilm. Så långt kom vi inte idag. På vår lista finns fortfarande saker kvar att göra så vi får väl fortsätta ett par dar till.
Och sen, njuta av de nystädade rummen och åka iväg till dans. Fika nybakad varm chokladkaka, nybakade scones. En stor kopp kaffe. Tedans är dansföreningens eftermiddags-kalas för föräldrar och barn.
Det enda som inte var bra är att mitt knä började göra ont igen. Min långa knä-resa är inte helt slut efter idrottskadan, eller dans-skadan rättare sagt, i januari. Nu är antagligen ledbandet både starkt och i sin rätta längd igen. Men menisken, den stötdämpande kudden inne i knäet, har antagligen fått en rejäl smäll för jag kan inte göra en max-böj med knäleden. Och idag blev jag nog lite orolig att jag kommer att bli begränsad att dansa obehindrat och hur länge jag vill på en danskväll. Det är viktiga grejer det, hur ska jag annars klara mig om jag inte har fri tillgång till dans?
V sa till mig, en av sina underbara kommentarer:
Mamma, hur många bilder tar du varje dag när du har ögonen spetsade på sånt som är fint att ta ett foto på?
Gilla Bug 58. Det står faktiskt "Gilla" på båtens vita kant.
Falu rödfärg på Väderöarna.
Nu ska jag säga godnatt till V.
Kram,
Eva
livsnjutareSkapad av eva lördag, mars 27 2010 22:18:36Andas in, andas ut.....njut.
Värdshuset på Väderöarna har T-shirts med denna slogan. Och det är ett ställe att bara vara på. Njuta av både boendet och maten.
Njuta av alla grå nyanser i naturen.
Leta efter spännande former.
Komma långt bort ut i havet.
Upptäcka och inspireras.
Rummen i Värdshuset hade namn efter personer med anknytning till ön. Vi fick bo i Therese Nordblom. Hon var akvarellist, gift med en lots och bodde på ön. Det var fint att få bo i hennes rum.
Kram,
Eva
kul för barnSkapad av eva fredag, mars 26 2010 12:43:26Några godbitar till från gårdagens utställning på V's skola:
Nu är frågan om jag kommer iväg en sväng i solskenet, eller om det blir en till vända med kontorsjobb på hemmaplan? Min första plan var att sticka iväg till Oceanen och jobba där, hinna lukta på solskenet i Majorna. Men det tornar upp sig med saker att göra hemma, så jag får återkomma senare.
I eftermiddag bär det iväg till Väderöarna, en välbehövlig paus.
Bara vara.
Undrar mån tro, kanske det är lite som en Tove Janssonsk liten ö ut mot horisonten?
Oh, jag fick ha-begär efter den där boken med citat ur Muminböckerna.
Kramar,
Eva med Snusmumrikhatten
kul för barnSkapad av eva torsdag, mars 25 2010 22:12:03
foto Göran Fält. Eva och Mattias på Gamla Elverket, 24 mars.
Att somna efter en konsert är en särskild konst. Jag måste vänta in hjärnan att den får varva ner, komma till ro igen. Vänta tills det snurrat klart bara. Jag kan ligga i sängen och testa att bara slappna av i kroppen medan jag väntar på att hjärnan får fixa färdigt med sitt. Det är ok, det är lugnt. jag är jättetrött, men kan ändå inte somna.
Nu tänker jag på hur roligt det är att spela igen med Mattias. Det har varit ett uppehåll sedan oktober. Nu känns våra låtar nya igen, som att de fått mogna och vila till sig. Det uppstår en stark längtan att få gå in i den här repertoaren igen, jag blir extra spelsugen. Jodå, att göra en lång spelperiod är också roligt. Att få vara i den turnébubblan länge och möta många olika lyssnare dag för dag. Jag älskar det också.
Tågresa från Falun till Göteborg.
Byta tåg i Sala, ännu en spännande gruvort. Sala Silvergruva är verkligen en höjdare, eller djupare kanske jag ska säga.
Jag gick till V på hennes skola. Det var utställning av hela skolans arbete kring religionsfrågor. Vem är Gud? Finns det änglar? Barnen hade målat, skapat filmer utifrån storyboard och tonsatt filmmusik själva, de hade gjort änglar av ståltråd som såldes till förmån för Haiti. Det var massor av föräldrar på skolan och elever och lärare var stolta över sitt stora projekt. Jag har massor av bilder, men de måste smältas i små doser för de är så fina saker eleverna har gjort. Jag är väldigt glad över att ha sett denna utställning ihop med V. Hon var mycket stolt själv!
V och jag gick direkt hem och började testa iMovie på min dator.
Änglar, änglar....
Ta väl hand om er och era närmaste änglar!
Kram, Eva
passion för gruvorSkapad av eva onsdag, mars 24 2010 22:53:12Vilken kväll vi har varit med om. Vi har lekt med toner och gjort musik och mött de mest underbara människor i vår publik.
Jag har fått 4 tändsticksaskar i present, med bild på Mattias och mig och vår cd i motiv på tre olika askar, och en ask med Svarta Masken på.
Tändstickor som ljuständare.
Tända ljus.
Jag vill ta emot ljus. Så har jag längtat efter vinterns långa mörker.
Svarta Masken, hon som skrev dårdikter och uppträdde som tystlåten primadomma med explosivt scenprogram.
Svarta Masken, hon som föddes i Norberg.
Vi fick varsin tavla i present av Gamla Elverket, en bild av De Förtappades Café.
Jag ska hänga min på mitt kontor i Oceanen. En annan i publiken vill dela med sig av musik som betydde mycket för honom. Så många presenter, som julafton.
Bara för att vi fått dela med oss av musik vi älskar, både det glada och det sorgsna. Glädjen att spela i just denna duo, Mattias och jag. Några av kvällens låtar var improvisationer och bara för just denna publik. Falu-publiken är oss nära, och vi vill bjuda på något nytt.
Vi blev översköljda av värme och glada kommentarer, och jag blev bokad på två nya jobb i Falun i sommar. Två hjärte-projekt. Vad mer kan man önska?
Jo, jag har en önskan till.
Jag vill dansa snart.
Vill!
Sov gott kära fina ni!
Eva
ps. Några bilder kommer sen. ds
